Guide genom Tokyos äldre platser med en topping av historia.

On August 18, 2011, in Svenska, by Den riktiga sidan av Tokyo
0

Som den långa titeln kanske säger så fick jag fick nöjet att delta i ett event som visade och förklarade lite utav Tokyos historia och äldre platser, så kallat “Shitamachi(下町)”, vilket mer eller mindre betyder staden under. Anledningen till detta namn är då att den östra delen av Tokyo ligger under vattennivån, medan västra delen ligger över, som då kallas “Yamanote(山の手)”, vilket betyder staden på kullen.

Eventet hölls visserligen utav universitetselever i Tokyo, men kan helt klart upplevas utan guide eller  hjälp från japanska elever.

Tyvärr så måste jag också meddela att jag tappat bort guide kartan vi fick på resan, som visade exakt vart vi tog oss. Vilket betyder att jag inte vet vilka väderstreck man ska ta sig mot, men ska försöka att förklara det så gott jag kan!

Resan började vid stationen Nippori , som då ligger i nordöstra delen av Tokyo. Där ifrån tog vi oss väster ut, mot en plats kallad Yanaka. Där hamnade vi vid den första kända platsen, som är en trappa. Men det är inte vilken trappa som helst, utan denna är en ökänd plats, som då är kallad “Yuyake Dandan”, som betyder solnedgångens trappa. Tydligen är detta en perfekt plats för att se solen gå ner över Tokyos gamla stad. Tyvärr så var jag där under dagtid, så får åka dit vid ett annat tillfälle och se solnedgången! När man tagit sig ner för trappan, så har man Yanaka Ginzas shopping distrikt, vilket visar den riktiga känslan av den äldre delen av Tokyo. Du har inga höga byggnader, det är smala gator, och affärerna är smockfullt med olika saker, små och stora. Gammal stil, ny stil. Fanns självklart även matstånd som sålde lite av allt möjligt. Takoyaki, yakitori… och massor av annat smått och gott.



夕やけだんだん (Yuyake dandan, Solnedgångens trappa)
Om bilden vägrar visas, var vänligen tryck på den stora vakuumet av vithet.


夕やけだんだん(Yuyake dandan, Solnedgångens trappa)

En normal affär på shopping gatan.

Ytterligare en vanlig affär i de gamla delarna av Tokyo.

Därefter så försvinner tyvärr väderstrecken, vi gick lite som i en labyrint, så det var inte lätt att hålla koll på vart man gick. I vilket fall, därefter tog vi oss till en kyrkogård, som var väldigt, väldigt stor. Fick se en och annan grav av kända personer. Men det är specifikt två platser som jag tänker berätta om.

Den första är då en plats mitt i kyrkogården, där ett gammalt tempel en gång stod. Men efter en tragisk händelse, då det var en grupp människor som begick kollektivt självmord vid templet i juli månad år 1957. De samlades, män och kvinnor. Gick in i templet och tuttade eld på byggnaden, och stannade där inne. Hemskt men sant. Orsaken till att dom gjorde det är okänt för mig, förklaringarna var ganska svåra och har inte kollat upp det än, men kanske gör det en dag. Finns nog mer bakom historien, men det är allt jag kommer ihåg för tillfället.

 

 

 

Här stod en gång templet, som nu är nerbrunnet sen länge.

 

Före och efter bilder av templet, även datum.

 

 

 

Den andra platsen jag tänkte berätta om är Japans sista general(“Shogun”) Tokugawa Yoshinobus grav. Vet tyvärr inte så väldigt mycket om Tokugawa själv, men han då en väldigt stor inom japansk historia. Hans gravplats är inte bara en grav, utan en hel trädgård, innanför ett stort stängsel. Väldigt vacker gravplats.

 

 

 

Tokugawa Yoshinobus gravplats.

Min slutsats av denna otroligt vackra del av Tokyo är att jag älskar den. Jag är trots allt ingen storstadsmänniska innerst inne. Älskar natur, små platser där folk känner varandra. Dessa platser får en, i alla fall mig, att vilja bosätta mig där. Dess gamla struktur och uppbyggnad av gator och hus är helt fantastisk. Man får känslan av att alla känner alla och att alla är trevliga och hjälpsamma!

Kim Hultgren

 

 

Shinagawa Aquarium

On May 16, 2011, in English, Svenska, by Den riktiga sidan av Tokyo
12

Me and some friends went to the Aquarium in Shinagawa to look at some fishes 🙂 We saw a show with Seals and Dolphins! The dolphins were soooo beautiful! I didn’t take any pictures tho. My little camera sucks at taking pictures (didn’t take my SLR camera…) AND we sat in the front row so I didn’t want it to get wet :3 And about the fist pic… Yes I have a Manet in (on..) my mouth. xD

Jag och några vänner åkte till ett aquarium i Shinagawa för att titta på lite fiskar 🙂 Vi såg en show med sälar och delfiner! Delfinerna var så sjukt vackra! Jag dock dock inga foton, min lilla kamera suger på att fota (tog inte systemkameran med mig…) OCH vi satt på första raden så jag ville inte att den skulle bli blöt :3 Den första bilden… Japp jag har en manet i (på…) munnen! xD

See you next time!
From Den Riktiga Sidan Av Tokyo, Sara 2M.

 

“Media syndromen/The media syndrome.”

On May 6, 2011, in English, Svenska, by Den riktiga sidan av Tokyo
17

Precis som titeln säger så handlar detta om syndromen som alla utvecklar utifrån ovisshet otrygga faktakällor, som vi tyvärr lider väldigt mycket av i Sverige. Det vi läser varje dag går att ifrågasätta på miljoner olika sätt, det vet jag som har pluggat Media i tre år. Kritisk, kanske lite cynisk har jag blivit när det gäller material vi läser. Därför föredrar jag videos och bilder som ger en tydligare nyans av “verklighet” som median predikar. Ja, man kan editera video och fake:a bilder, men det är sinnessjukt mycket lättare att skriva ner lögner än att gå igenom hela processen att göra oriktiga video/bilder.

Det som gjorde en redigt förbannad som svensk under hela jordbävningen som inträffade inte allt för länge sedan, var den “information” som den svenska median läkte ut som vatten ur en dålig, rostig 45årig bassäng. Vi som befann oss här befann visserligen i ovisshet, men ännu mer individerna i Sverige. Ändå, trots brist på information så skrevs inlägg efter inlägg på expressen och aftonbladet som fick våra magar att vändas in och ut. Våra föräldrar bröts ner av panik, som då spreds över till de mindre tåliga kompisarna som befann sig i Japan, som då resulterade i tvångsflykt.

Exempel som Tjernobyl drogs upp redan efter 2:a dagen i Aftonbladet. Information om att det skulle regna radioaktivitet, om att vinden hade vänt mot Tokyo och allt annat kaos spreds som löpeld i press och invånarna i Sveriges sinnen. Bilder och videos om hur affärerna är tomma köptes upp och visades i Media. “Folk har panik och maten tar snart slut”, kommer jag ihåg att jag läste.

Hur fan kan man ha magen, eller sinnet i behåll, om man skrivet något sådant? Självklart att folk får panik och köper upp allt vatten samt långvarig energi efter en naturkatastrof som denna! Det som är dumt är att bilderna tog de första dagarna och sedan slutade uppdateringen. Varför? För att nästa skepp med mat, vatten och allt annat som hade tagit slut kom in igen veckan efter. Det tog självklart slut snabbt, men hur ser det ut idag i Tokyo? Hyllorna är fyllda med mat, vatten är bara lite svårare att få tag på.

Det som gör mig mest irriterad i hela detta är att mer än halva skolan försvann. Varför? Ingen jävla anledning. Jag sitter här och lever mitt liv som vanligt och går till en skola som brukade vara så full med elever, men nu skriker i tomhet. Jag vill personligen ge den svenska median båda mina långfingrar och hoppas att de stoppar de någonstans där solen inte skiner.

——–

And now in English.

As the title says, this is about the so called “syndrome” that develops on the basis of uncertaint insecure data sources, which we unfortunately are suffering very much from in Sweden. The tings we read can be impugned in a million different ways, Ishould know, me who’ve studied media for three years. Critical, perhaps a bit cynical, I have been towards the materials we read. I therefore prefer videos and pictures that give a clearer shade of  ‘reality’ as media preaches. Yes, you can edit video and fake: a picture, but it is insanely much easier to write down lies than to go through the whole process of making false video / image.

What made one tremendously pissed off as a Swedish citizen throughout the whole earthquake that occurred not too long ago, was the “information” that the Swedish media leaked like water out of a bad, rusty 45-year old pool. We found ourselves lost in unwisdom, but even more individuals in Sweden. Yet, despite the lack of information there were, more and more posts were written in Expressen and Aftonbladet, which made our stomachs turn. Our parents were broken down by panic, which then spread over the less tolerant friends who were in Japan, which then resulted in the forced flight right back home.

Examples of Chernobyl was pulled up after second day of Aftonbladet. Information on that it would rain radioactivity, that the wind had turned against Tokyo and everything else stupid. Chaos spread like wildfire in the press and residents of Sweden’s minds. Photos and videos of how the shops are empty, were bought and displayed in the Media. “People are panicked and the food will be exhausted soon,” I remember that I read.

How the hell can you have the stomach, or the sanity, to write such a thing? Of course, that people may panic and buy up all the water and long-lasting energy after a natural disaster such as this! What’s stupid is that the images that were taken the first few days suddenly stopped updating. Why? Because the next shipment of food, water and everything else that were gone, came back the following week. It was obviously sold out quickly, but how it looks today in Tokyo? The shelves are stocked with food, water is just a tad bit harder to come by.

What makes me most irritated of all this is that more than half the school disappeared. Why? No fucking reason. I sit here and live my life as usual and I’m going to a school that used to be full of students, but now shouting in emptiness. I would personally give the Swedish media both my middle fingers and hope that they put the somewhere where the sun does not shine.

/ Sam, Level 3.

 

Japanese night train. Unexisting.

On May 2, 2011, in Svenska, by Den riktiga sidan av Tokyo
12

Jag gillar det japanska tågsystemet. I alla fall under dagtid! Tågen går var 3e minut och är nästan aldrig sena … Men så fort klockan blir 24.45 så slutar ALLA tåg att gå. I Sverige (iaf i sthlm) har vi nattbussar som går hela natten så du kan åka hem när som helst. Igår kom jag på sista tåget på Yamanote linjen, det var bara ett problem, slutstation Ikebukuro, cirka 10 hållplatser för tidigt … Så jag hade inget annat val än att gå av i Ikebukuro och försöka hitta ett annat sätt att komma hem. Kanske taxi …? Kollade i min plånbok. 500 yen. Toppen! Jag måste hitta en 7Eleven… Gick runt i Ikebukuro ett tag utan att hitta en 7. Vad gör jag då da? Bara att börja gå! Jag kollade på en karta vid vägkanten så att jag åtminstone gick åt rätt håll och tänkte att om jag gick ett tag så skulle jag kanske hitta en 7. Så jag följde spåren ett tag, och efter en stund hittade jag två polismän. Jag frågade dem om de visste vägen till en 7Eleven eller kanske hur man skulle gå till Ueno. Jag fick åtminstone öva min japanska lite haha. Polisen sa att det kanske är lite väl svårt att gå till Ueno … Han sa att kanske borde vänta några timmar på ett café tills tåget går igen. Tja, det skulle varit okej om klockan nu inte varit 1 och tåget började klockan 7 enligt en man som arbetar på järnvägsstationen berättade. Jag kände inte riktigt för att sitta på ett café i så många timmar … Jag hittade en 7Eleven och började gå igen och sa till mig själv att om jag hittar ett café innan en taxi jag skulle stanna där, men om jag hittade en taxi i stället för ett café då skulle jag ta taxi hem. Tre sekunder senare körde en taxi förbi mig på en mycket liten bakgata. Resan kostade mig 3000 yen -.-” Min poäng är: Japan vänligen skaffa nattbussar. おねがい!!

I like the japanese train system. At least day time! The trains goes every 3 minutes and are almost never late… But as soon as the clock turns 24.45 EVERY train stops going. In Sweden we have night buses that goes the hole night so you can get home at any time. Yesterday I got on the last train on the Yamanote line, only one problem; It stopped in Ikebukuro, about 10 stops to early… So I had nothing to do than to get of in Ikebukuro and try to find an another way to get home. Maybe the taxi…? Check my wallet. 500 yen. Great! I need to find a 7eleven. Walk around in Ikebukuro for a while without finding a 7. Then what? Start walking! I checked the map so that I at least walked the right way and figured that if I walked I would find a 7. So I followed the tracks for a while, until I found two police men. I asked them if they new a 7eleven or the way to Ueno. At least I got to practice my Japanese for a bit haha. The police said that maybe it’s a bit to hard to WALK to Ueno… He told me that I could just wait for a few hours in a cafe until the train started again. Well, that would had been OK if it wasn’t 1 o’clock and the train started a 7 according to what a man working at the train station told me. I didn’t really feel like staying at a café for that long… I found the 7eleven and started walking again and told myself, if I found a café before a taxi I would stay there, but if I found a taxi instead of a café then I would take the taxi home. Three seconds later a taxi drove past me on a very small backstreet. The trip cost me 3000 yen -.-” My point is: Japan! Please get night buses! おねがい?!

Bye bye!
From Den Riktiga Sidan Av Tokyo, Sara 2M.

 

Valborgsmässoafton

On April 30, 2011, in English, Svenska, by Den riktiga sidan av Tokyo
14

Idag hade vi Valborgparty! Som så många andra svenskar. Dock saknade vi en sak. En stor eld… Ah well! Vi hade kul ändå! Vi samlades ett stort gäng på kanske 40-50 pers, varav de flesta var svenskar och japaner, i Yoyogi-parken! Sjukt kul! Vi öppnade självklart dagen med Helan Går! Vi satt i flera timmar och pratade och drack, vi pratade oftast på tre språk samtidigt! Svenska, engelska och japanska. De visade sig att många av japanerna kunde i alla fall lite svenska, en hade till och med pluggat i Lund. Det var otroligt mysigt^_^! ….Sen kom någon på iden att öppna en surströmmingsburk… Jag hade aldrig varit närheten av surströmming förut och fy FAN vad det luktade! Aldrig känt något liknande >_< Man kunde stå hur långt ifrån den som helst och det luktade fortfarande förjävligt! Nej usch… Inte igen! Men förutom surströmmingsincidenten så var allt nice.
Vi gick och käkade Yakiniku tabehodai, där man betalar ca 2000 yen (ungefär 150kr) och sedan får äta hur mycket kött man vill :3 Underbaaaart! Nu är jag trött och vill sova! Haha! Hoppas alla i sverige hade en trevlig valborg!

Today we celebrated Valborg! A Swedish (I don’t know if it’s only Swedish) tradition where you drink and burn stuff. Haha, you make a really big fire and drink a lot. We didn’t have a fire tho. It would be a really BAD idea to burn up the Yoyogipark I think. But we had fun anyway! It was a gang with about 40-50 ppl, most Swedish or Japanese. We started the hole thing with Helan Går of course! We sat for hours and just talked and drank, often in Swedish, Japanese and English. Apparently quite a few knew a little Swedish, one had even studied in Lund! It was amazingly fun ^_^! … But then! (drum roll thank you!) somebody had the great idea to open a can with Surströmming! FUCK that smelled! I’ve never felt anything worse than that! Omg… Even hours after it still smelled! No thank you… Never ever again!
After we went to a Yakiniku place and ate a lot 🙂 I’m still full! But now I’m tired and I want to sleep!

Bye bye!
From Den Riktiga Sidan Av Tokyo, Sara 2M.